Los Angeles – Dag 10 – Electric Daisy Carnival

Vaknade tidigt för att köpa biljetter till festivalen (ute i god tid… eller inte). Till vårat gigantiska missnöje gick det ej att betala biljetterna online om man inte vara amerikansk medborgare, vilket är fallet i extremt många fall på amerikanska sajter, fråga mig inte varför.

Vi fick bege oss ut på ett helveteskorståg till Downtown där vi irrade runt någon timme eller så för att försöka lista ut var man kunde få tag i biljetterna. Vårt första erbjudande var 180 bucks per skalle, skrämmande högt. Vi tackade artigt nej och bestämde oss för att försöka löpa ner till själva festivalen.

Väl vid festivalen hördes basgångarna kilometer bort och väl framme vid festivalen kom ett besked fyllt av LYCKA och GLÄDJE! 85 dollar och festivalbesöket var äntligen på rullning! Hetsade hem, tryckte i oss 9 öl var på 60 minuter och brände iväg till festivalen!

Väl framme uppfyllde det alla våra förväntningar, trots lite problem med att hitta till en början. Allt från den mindre men basrungande D’n’B scenen och Basement Jaxx dubstepset till Swedish House Mafias sinnessjuka arenaspelning med 50000 svinfulla och dansande personer på LA Colliseum!

GALET bra! Det enda dåliga kan man väl säga, precis som alla andra sena nätter, att alkohol inte säljs efter 2 AM (02:00).

Vandrandes hem genom downtown (som vi senare fick höra var ett väldigt osäkert område med mycket gäng och överfall) skrålades det på kraftig göteborgska om allt ifrån hur mycket vi älskade våra döttrar till hur bra avenyn är. Vi fann dock snart en taxi och begav oss hemåt.

BÄST: Dieselboy på D’n’B scenen!

SÄMST: Att ölen kostade 8 dollar!

Over and out som dom säger i usa JÄMT JÄMT JÄMT!

//Klas

Detta bildspel kräver JavaScript.